Från Sverige till USA

Tog en sväng downtown till en av Tommy Hilfigers affärer i jakt på en vinterjacka. Redan i fredags var jag förbi där en sväng och spanade in sortimentet och hittade då jackan på bild nedan. Idag bestämde jag mig för att slå till. Grejen är att den knappast behövs just nu eftersom det är så varmt att jag kan klä mig i pikétröja och vårjacka, men i Sverige är det lite annorlunda.


Gillar den skarpt!

Sitter på Starbucks, dricker kaffe och bara softar. Starbucks är en oas om man vill surfa smärtfritt för en timme eller två och mycket trevligare att sitta på än Amsterdam Residence. Jag dricker enbart Caffee Americano, med undantag för en Frappuchino som jag bara var tvungen att pröva tidigare.

En av New York-myterna att det finns ett Starbucks i varje gatuhörn är kanske inte helt och hållet sann. Det finns sjukt många Starbucks på Manhattan och man behöver oftast inte gå i mer än fem minuter förrän man ser nästa. Kaffe, det är big business.

USA är ju som bekant ett land där konsumtions- och produktionskvoten är 70/30. Här finns det en helt annan konsumtion än i Sverige och det märker man ganska snabbt. Exempelvis är antalet kaffedrickare på stan många gånger fler än hemma i Sverige, samt antalet gatustånd, restauranger och dylikt. Eftersom konsumtion utgör en så pass stor del av USA-ekonomin blir följaktligen konkurrensen stor. Då gäller det att ha bra service så att folk får ett skäl att återvända. I Sverige är det inte alls ovanligt att man går in i en affär och inte på något sätt interagerar med personalen. Här borta finns det nästan alltid någon som frågar hur läget är. Amerikaner är kända för sin service och hur de försöker sälja in produkten hos kunden, och det har jag varit med om flera exempel på.
Igår när en vän skulle handla parfym på Macy's så presenterade sig försäljaren för hela sällskapet och försökte sälja in produkten inte bara hos han som skulle ha den, utan också oss andra. Efter köpet skakade han hand med respektive och hoppades att vi skulle återvända. Något liknande händer sällan i Sverige. Sammantaget: amerikaner kan service.

Först av allt: jag har inte försvunnit, även fast man nästan skulle kunna tro det efter att inte ha bloggat på nästan en vecka. Jag har varken haft motivation eller tid att leverera något hittills men det ska jag försöka ändra nu när jag bara har tre veckor kvar i New York (det vore synd att snubbla på mållinjen). Tre veckor! Nu börjar man verkligen känna att det här äventyret har ett slut, och det kommer komma abrupt. Samtidigt som saker rullar på snabbt och dagarna känns korta.

Den stora händelsen den här veckan stavas otvivelaktigt Thanksgiving, inget snack om saken. Det innebar för det första att jag endast tillbringade tre dagar på jobbet, så jag har varit ledig sedan i onsdags kväll. I torsdags såg jag och några vänner den årliga Macy's-paraden och drev efteråt runt på stan i väntan på den stora middagen som många av oss svenskar åtnjöt på Upper East. Det var en ganska traditionell middag med bl. a. kalkon och det smakade riktigt bra dessutom! Torsdagen är den stora helgdagen då fler butiker än vanligt har stängt. Men det varar inte särskilt länge. Fredagen, eller Black Friday som den kallas i USA, är en omåttligt stor konsumtionsdag då i princip en fjärdedel av hela USA är ute och shoppar. Vissa butiker erbjuder superdeals men mycket är också väldigt snålt prissänkt. Jag hittade t.ex. inga riktigt övertygande erbjudanden på kläder men försökte samtidigt inte mitt bästa. LED-apparater var tydligen snuskigt billiga i år men det var inte direkt aktuellt för undertecknad.

Idag har jag spanat in NY Public Library, käkat på KFC och strövat runt lite med min rumskamrat. Det blir nog en ganska händelsefattig lördagskväll nu eftersom jag känner av veckans tempo.


Ett smakprov på hur paraden manifesterade sig.


Inte utanför vilken skyskrapa som helst.

Idag kände jag att det var hög tid att se någonting annat än Manhattan. Jag tog färjan från Manhattans sydspets över till Staten Island på eftermiddagen. Färjturen tog drygt 20-25 minuter och var egentligen det som gjorde själva trippen. Det lilla jag såg av Staten Island när jag gick omkring var inte så mycket att se - slitna fasader och trötta gator. Då får jag dock tillägga att jag inte gjorde några efterforskningar så det finns troligtvis lite gott och blandat att hitta på där.

För övrigt så traskade jag även runt en hel del i Wall Streets trakter. Flera gator söderut finns nämligen en mysig bargata, och i området kan man dessutom finna ett café som heter Fika. Addera Occupy Wall Street-rörelsen, som haft en del fuffens för sig under veckan, så har man ett Financial District där det verkligen händer mer grejer än det brukar.


Såhär nära frihetsgudinnan kom jag med maximal inzoomning.


Från Wall Street till Wall Street.


Skaplig utsikt från färjan.


Occupy Wall Street-parken.

Idag har jag slutfört två miniprojekt jag har jobbat på den här veckan. Det kändes riktigt bra att lämna jobbet och känna att man har åstadkommit något som hela teamet kommer ha nytta av när jag tackar för mig. Det ena projektet var ett antal Excel-ark (surprise!) och det andra en Power Point-presentation, som jag tagit fram på eget initiativ, vilken ska användas i marknadsföringssyfte.

Ikväll har jag ännu ingen specifik plan, men det bör jag ha inom kort. Följande är ett foto som Jeff tog när han var på besök på kontoret tidigare i veckan. Tänkte att det kan vara kul att lägga upp det!


Tjuren - en finansikon.

År 2011 är ekonomins år utan tvekan. Det är inte så konstigt heller med tanke på hur ett flertal nationers ekonomiska tillstånd ser ut. Det alla skyller på här borta är EU-länderna, och det går i stort sett att hålla med dem. EMU-zonen har en allt annan än en ljus framtid i sikte och i dagsläget görs inte de förbättringar som måste göras. Först ut var Grekland, sedan Spanien, Portugal och Irland. För några veckor sedan hamnade Italien på kartan och nu börjar man diskutera Frankrikes statsskuld. Var ska detta tåg stanna? Vilket land står på tur?
Eftersom jag jobbar på en bank så befinner jag mig i bakgrunden av diskussioner som dessa dagligen. Min kollega brukar skoja och säga när jag frågar honom vad han ska göra under dagen: "Trying to survive this market". Jag frågade honom dessutom om han tyckte dagens marknad var mycket mer komplicerad än den för tio år sedan. Han svarade: "The market was much less complicated six months ago". Detta är situationen idag. Mitt team försöker göra vinst när världens stora index backar - men det är självklart ingen lätt uppgift.

Samtidigt har uppvärmningen inför nästa års presidentval i USA börjat. Det är ännu för tidigt att säga vilka som kommer stå emot varandra, men Rick Perry och Michelle Bachmann verkar åtminstone vara ute ur leken (Perry gjorde helt och hållet bort sig förra veckan när han inte lyckades nämna tre departement han ville ta bort). Nyheter av den här sorten, i kombination med alla nyheter om Wall Street, får lite av en annan dimension när man befinner sig mitt i händelsernas centrum. Det vore sjukt häftigt att vara på plats här nästa höst i samband med nästa presidentval. Om det är någon som läser detta och ska söka till IIB Fall 2012 så kan man se fram emot en uppsjö av spännande analyser på CNN, CNBC, etc på Super 8 Motel!

Jag är nästan hundra på att det här decenniet kommer bli nattsvart ur ekonomisk synpunkt i stora delar av världen. Västvärlden har vant sig vid positiv tillväxt och konsumerat över sina tillgångar, och nu får man sota för det. För oss svenskars del ska vi vara glada över att ha behållit kronan, men vi kommer helt klart påverkas av tillståndet i övriga världen. Jag tycker det inte finns någon anledning att inte bry sig om världsekonomin idag eftersom det troligtvis på något sätt kommer påverka en de kommande decennierna.

Här borta i USA är det snart dags för kongressens superkommitté att lägga fram sitt förslag på budgetnedskärningar för 1.2 biljoner dollar det kommande decenniet. Under hösten har nyheterna här i USA, med undantag för stormen Irene, mer eller mindre handlat om ekonomin. Occupy Wall Street, Obamas jobbpaket, volatiliteten på Wall Street, Eurokrisen (som givetvis kommer påverka USA), den växande klyftan mellan rika och fattiga, demokraterna och republikanernas oenighet rörande budgetnedskärningar - you name it. På SUNY New Paltz samlades vissa studenter en dag och protesterade mot att skolan höjt studieavgifterna på grund av att New Yorks delstatskassa mår allt annat än bra.
Varje dag när jag stiger upp ur tunnelbanan känner jag dock hur stort det är att bo i USA. När jag passerar gatustånd, taxibilar och alla slags fordon som går på olja så undrar jag vad som ska hända när oljan så småningom tryter. Om regeringar har problem med ekonomin idag, vad kommer hända när oljan når skyhöga prisnivåer? Vågar man tänka på det?
Nu skull jag kunna fortsätta diskutera USA:s energiproblem som jag nämnt lite innan, men det kan man säga mycket om. Som sagt: i världens ekonomiska huvudstad är det svårt att lämnas oberörd när man hör och ser på vad som händer i finansvärlden. Jobb ryker successivt på Wall Street, och på sätt och vis kan man också säga att jag jobbar på Wall Street - man syftar vanligtvis på själva finansindustrin. Det här är en tuff miljö. Medan Occupy Wall Street-protestanterna försöker behålla sin plats i Wall Streets kvarter så försöker dess anställda paradoxalt nog överleva i branschen.
I slutändan kommer vi förhoppningsvis ur detta mörker och då ansvarsfulla med en, kanske, helt ny och fräsch finansindustri. Det är i alla fall inga tvivel om att det är en spännande tid vi lever i.


Den här incidenten har väckt stor uppmärksamhet i USA.

Jag kom precis hem från en komediklubb på Upper East Side. Klubben hette Comic Strip och bjöd på över tio olika komiker, vardera med sin humor. Det var länge sedan jag, och garanterat resten av grabbarna också, skrattade såhär mycket. Vissa skämt var nästan på gränsen till brutala men överlag levererades mycket bra humor. Då vi gick efter tre timmar var det fortfarande inte slut och då gavs ingen paus heller. Det blev lite för mycket av det goda i sluttampen, men den första timmen var kolossalt bra. Ska ni till New York ska ni ägna en kväll här eller på någon annan lämplig komediklubb - ni kommer definitivt inte ångra er.

Gårdagens skridskoåkning var för övrigt rolig. Jag har säkert inte åkt skridskor på tio år men trots det gick det ganska bra. Detta har mer eller mindre också blivit en IIB-tradition - många tidigare kullar har gjort precis samma sak.


Bryant Park.

Internetuppkopplingen här i huset har varit pannkaka på senaste tiden, så jag hinner knappt uträtta något på nätet. I kombination med det har det varit full rulle vilket inneburit att bloggen fått gå på tomgång.

För att sparka liv i den igen kan jag berätta att jag i söndags var och såg amerikansk fotboll i New Jersey. Hemmalaget the Jets spelade mot Patriots i en match som var ganska avgörande. Tyvärr spelade Jets dåligt och förlorade ganska stort, men tomhänt hem behövde man inte gå i alla fall. Arenan var fet, och matchen ganska underhållande de perioder det var jämt. Det var lätt att få lite svindel så högt upp som vi satt på läktaren - maffigt var ordet.

För övrigt rullar jobbet på, och idag har jag dessutom fått mycket uträttat. Jag börjar bli en riktigt rutinerad Excel-användare vid det här laget och har börjat jobba på ett nytt Excel-blad med en massa data och beräkningar. Koordinator Jeff Pollard kom också på besök idag vilket innebar att vi slöt upp för att äta lunch och småprata lite på kontoret. Nu väntar skridskor i Bryant Park på en av de omskrivna skridsoisarna.


Tusentals och åter tusentals parkerade bilar.


Wow.


Met Life Stadium - hemmaarenan för The Jets.


Ready for football.

Igår kväll befann vi oss på en loungebar vid Lincoln Center. Loungen låg på Empire Hotel på tolfte våningen, vilket i mina ögon uppfattades som att vi inte skulle få någon värdig utsikt alls. När man jobbar på 42:a våningen låter våning tolv på pappret ingenting, men faktum är att man trots allt får en ganska okej utsikt. I Sverige hade man kunnat skatta sig lycklig om man kom så högt upp... Manhattan är ju dessutom, som alla vet, bäst i mörkret och det är perfekt att avsluta dagen på en loungebar med trevligt sällskap och en god utsikt.


I korsningen vid jobbet.


Besökare från Mexiko anslöt också.

Idag firar USA Veterans Day, vilket innebär att en stor militärparad äger rum på centrala Manhattan. Jag har hört att samtliga i den offentliga sektorn har ledigt, men att det är mer vanligt att man går till jobbet om man jobbar inom den privata sektorn - business as usual. För min del innebar det fredagsledighet (till skillnad från de flesta andra IIB:are), och det tackar man absolut inte nej till, även fast det är ett nöje att vara på jobbet också.

Efter en indisk lunch med min rumskamrat fick jag en bra plats vid NY Public Library där jag kunde beskåda marschen. Krigsveteraner från alla militära enheter var representerade i paraden men även många frivilliga personer från diverse stödorganisationer och college. Omdömet? Superbt! Stämningen var tight hela tiden, och trots att jag iakttog paraden i över en timme så levererade den fortfarande. Den här marschen engagerade också många ungdomar som prisade sina veteraner. Det var i synnerhet speciellt att se gamla soldater från Korea- och Vietnamkrigen under gripande trumspel.

Jag tog också en snabb sväng med linbanan över till Roosevelt Island för att njuta av utsikten.


Marschen ägde rum på femte avenyn och var flera kilometer lång.


US Air Force Veterans.


Atmosfären var häftig. Enligt mig helt klart mer sevärd än Halloween-paraden.


USA och Sydkorea har sedan Koreakriget varit allierade. Koreaveteraner deltog i paraden, liksom krigsveteraner från Vietnamkriget.


Ett antal militärfordon bidrog till ökad stämning. Stundtals skanderade paraddeltagare "USA, USA, USA!". Förutom i fotbollssammanhang, när är vi svenskar så patriotiska?


VOWS - Veterans on Wall Street.


Linbanan över till Roosevelt Island rekommenderas. Räkna med att det bjuds på saftiga vyer.


Lägger också upp en bild från Park Avenue. Till vänster om Met Life i bakgrunden jobbar jag. Utsikten från den här avenyn gillar jag skarpt.

I fredags reste jag tillbaka till New Paltz för att träffa vänner jag lärt känna under mina åtta veckor där. Med facit i hand var det ganska nostalgiskt att åter komma dit redan tre veckor efter att flyttbussen avgick. Det som slog mig direkt var att det var en helt annan temperatur där jämfört med New York City, och avsevärt kallare än kvällarna för tre veckor sedan. Det andra var att ingenting hade förändrats, men det hade jag heller inte alls väntat mig. Sammantaget hade jag två riktigt bra kvällar och det var mysigt att vandra omkring på campusområdet när vädret inte har mycket mer att ge.

Om jag ska vara ärlig får man aldrig någon tvättäkta campusupplevelse eftersom man bor på ett motell en bit bort och lätt glömmer att det finns nästan ett hundra andra studenter från andra länder som också studerar på SUNY New Paltz. Jag har lärt känna en hel del personer som jag aldrig skulle ha mött om jag inskränkt mig till att bara träffa IIB:are, så det är något jag inte ångrar en sekund.

Annars har vecka nummer fyra i staden gjort en raketstart. Idag blev jag dessutom klar med en del arbetsuppgifter, så imorgon hoppas jag på att få en del nya.
Om det är någon som har någon fråga man suttit och lurat på ett tag så är det bara att bränna av en kommentar!

Det gäller att ta vara på dagarna i New York. När man slutat jobbet och varit uppe i tio, elva timmar är det lätt att låta tröttheten ta över och dra sig tillbaka till Upper West.
Istället ska man ut på gatorna och upptäcka det som finns att upptäcka. Jag, Magnus och Madde tog oss efter jobbet först ner till Meatpacking District och gick längs en 75 år gammal upphöjd järnväg, The High Line, som rustats om till en mysig strandpromenad och park. Den andra delen av parken öppnade tydligen så sent som i juni i år och var häftig att vandra längs eftersom Meatpacking är ett spännande område på Manhattan.

Efter det blev det en gyrorulle på ett klassiskt gatustånd innan vi befann oss på Brooklyn Bridge. Även detta föll mig i smaken då hela Financial District tornade upp sig i bakgrunden, fullkomligt upplyst i kvällsmörkret. Imorgon blir det en after work nere i Wall Street-trakterna.


Mina bilder blev alltför kassa så jag lånar en bild på Brooklyn Bridge.


Viktigt att bevisa att jag var där dock! ; )

Ikväll besökte vi den årliga Halloween-paraden i New York. Halloween är lite grann utav en folkfest i USA och jag har aldrig sett så mycket människor utklädda förut vid ett och samma tillfälle. Och visst lyckas folk se skrämmande ut - hade jag varit fem år hade jag nog inte velat närvara vid paraden.

De första femton minuterna höll klass och det var också då som de stora vålnaderna svepte förbi. Ett stort gäng höll även en Thriller-show med dunkande musik från högtalare. I efterhand känns det bra att kunna bocka av även en sådan här grej.

Levererar lite bilder nedan men ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten. Tyvärr är mitt night vision-filter inget vidare.








Magnus och Josefine.