Från Sverige till USA

Det var inte helt utan känslor som jag lämnade USA bakom mig i måndags.

Efter fyra månader i världens mäktigaste land känner jag mig nöjd. Jag känner att jag har hunnit med att uppleva en hel del av det jag velat se, ätit och druckit typiskt amerikanskt, fått en gnutta college-liv samt ett internship som var en riktigt guldtacka i Jeffs portfolio av tillgängliga internship. Det var självklart konstigt att komma tillbaka till Sverige när man bott i en storstadsregion som New York, men redan nu har jag hunnit landa mentalt. Efter ett tennispass i morse kände jag verkligen att jag var hemma. Att lyfta mitt gamla tennisracket innebär för mig att komma hem - jag växte upp med ett tennisracket i handen och det var min stora fritidshobby.

Att gå IIB-programmet under hösten är ganska mysigt. Det varma vädret blir successivt kallare och man kommer hem lagom till julen. Trots att man lämnar en del bakom sig i USA, så har man familj, vänner och julen (för mig också tennis, skolan m.m.) som väntar på en hemma. Personligen, som jag sade, känner jag mig nöjd md de gångna fyra månaderna. Eftersom man lever ganska annorlunda där borta så är det på många vis skönt att också komma hem till ett normalt liv.

Snart slår jag mig samman med goda vänner för en klassisk förfest, följt av en nationskväll. Detta har jag sett fram emot! I övrigt har jag återhämtat mig snabbt från flygturen över Atlanten. Jag däckade en timme hos en polare i måndags kväll men då låg jag back sjukt mycket med sömnen sedan flera nätter tillbaka.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som har följt bloggen under hösten. Det har varit ett nöje att dela med mig av mina erfarenheter, upplevelser och observationer, samtidigt som jag eventuellt också inspirerat någon där ute att göra samma sak. Jag har sagt till Jeff att man är välkommen att kontakta mig för frågor mellan himmel och jord relaterade till IIB-programmet, eller vad som helst som anknyter till min vistelse i USA. Det är helt enkelt bara kul att hjälpa till.

Jag tog tunnelbanan ner till Financial District en sista gång idag. Anledningen var att jag ville spana in Federal Hall, som ligger snett emot New York Stock Exchange varifrån bilden nedan är tagen. Federal Hall är enbart öppet vardagar 9-17 så det kör helt ihop sig med arbetstiderna i veckorna. Idag tog jag alltså min chans.

Federal Hall var den plats där George Washington blev insvuren som USA:s första president. New York var på den tiden USA:s huvudstad och givetvis också den förtsa. Tyvärr är byggnaden som står där idag den andra skepnaden, byggd mellan 1834-1842 om jag minns rätt. Det var i Federal Hall som bl. a. ett antal grundlagar i USA:s konstitution skrevs. Senare fungerade byggnaden också som en depå med gigantiska guld-, silver- och cash-reserver. Idag är det enbart ett museum.
Som ni ser på den andra bilden nedan är arkitekturen en blandning av antik grekisk och romersk stil. Förutom Stock Exchange så är Federal Hall den enda byggnaden på Wall Street som fortfarande uppvisar arkitektur från antiken. Många banker på 1800-talets Wall Street liknade arkitekturmässigt Federal Hall så det är en ganska unik byggnad, och tillika historisk plats.


Julpyntat på Wall Street.


Federal Hall.


George Washington utanför Federal Hall. En historisk plats.

Då kom till slut dagen som alltid känts så avlägsen - La Grande Final, eller IIB Graduation Ceremony, Fall 2011. Avskedsceremonin tog plats på Upper East Side på 65:e gatan mellan klockan 6-9 PM igår. Ceremonin arrangeras sedvanligt för oss IIB-studenter och markerar officiellt slutet på programmet.
Allting var väldigt förberett, och det märks att Jeff har gjort detta förr ett antal gånger. En öppen bar samt fri buffé innebar att vi kunde äta och mingla med varandra samtidigt. Gäster som dök upp var fakultetsfolk från SUNY New Paltz, diverse supervisors, vänner och familjebekanta samt ett par studenter från SUNY New Paltz. En tjej som tog examen från IIB-programmet i våras dök även upp och gratulerade oss.

Efter den första mingelsessionen samlades vi på övervåningen för en halvtimme med flera olika talare. Jag var sist ut (efter Jeff) med att framföra ett tal inför en publik på kanske 60 personer, och det gick faktiskt riktigt bra. Fick en hel del beröm så jag är i efterhand nöjd! Efter detta fick vi komma upp på scen och motta vårt diplom i American Business Practices.

Alltså: kvällen var riktigt lyckad och en perfekt avslutning på allting. Jag tackade Jeff ordentligt för hans insats till att försöka göra programmet bättre och bättre. Har även givit honom ett antal konkreta förslag på förbättringar som han var positiv inför. Ett av dessa innebär att skapa kommunikationskanaler mellan IIB-alumner och nya IIB-studenter - det är något som är väldigt bristfälligt i nuläget.


Alla svenska grabbar förutom Nils som var tvungen att rusa till flygplatsen ganska tidigt.


IIB Graduates Fall 2011.


Vår gåva till Jeff!


Die Männer!


Helt enligt tradition...

Imorgon lämnar jag SEB i New York bakom mig, men inte för gott. Jag känner mig så pass involverad i det projekt jag sitter med i dagsläget att jag bara måste ta kontakt med teamet i framtiden och stämma av hur saker och ting går. Jag är i princip klar med allting redan idag. Kontorschefen skojade och sa i köket en dag då jag strax innan hade förklarat att jag inte var alltför upptagen: ”Är du så effektiv, Johan, att du jobbar dig arbetslös?”. Haha…

Jag har en del ärenden som jag måste ta tag i nu också före Graduation Ceremony. Idag stod det klart det är jag som ska hålla talet på torsdag, så imorgon måste jag alltså skriva ett utkast.

Nu när man också spenderat fyra månader i USA och konsumerat på bra börjar konsumtionsmättnaden infinna sig. Att äta ute två gånger om dagen är en studentdröm på pappret, men i längden börjar man istället länga efter hemlagad mat. Gräset är alltid grönare på andra sidan brukar man säga…

Det var nog för övrigt också sista besöket som gjordes på Macy’s idag efter jobbet. Jag letade avskedspresent åt mina jobbkollegor men fick ganska snabbt en överdos av kaoset där inne. Nu när hela ”affären” (Macy’s är så stort så att affär känns som en underdrift) är julpyntat överallt och folk julhandlar så blir det ännu jobbigare att springa runt där inne. Till och med Times Square känns som en befrielse efter ett besök såhär års på Macy’s.

Skyskrapslobbyn.

Måndagen markerade början på sista veckan här i USA. Jag är däremot lite kluven rörande svaret på frågan ifall tiden har gått snabbt eller inte. Det känns som att första veckan i New Paltz ligger långt borta, men New York-tiden har definitivt inte varit någon lång historia. Tiden brukar även ha en tendens att accelerera ju mer man kommer in i dagliga rutiner. I alla fall kan jag inte direkt påstå att tiden har flugit förbi; mycket har hänt och eftersom programmet är så kompakt så kan det finnas en möjlighet att tiden bromsar in mitt i terminen då hela gruppen eskorteras till New York.

Min sista dag på jobbet är på onsdag, men jag har redan fått min internship-utvärdering. Detta är något som alla får i slutet av internship-fasen, och har man gjort bra ifrån sig så kommer utvärderingen sannolikt vara användbar i framtiden. Jag är väldigt tacksam över att ha fått privilegiet att utföra mitt internship på SEB i New York, och tillsammans med dessa fantastiska kollegor. Jag har lyckats hitta min egen plats i teamet - snäppet annorlunda med andra ord om man jämför med en typisk internship-plan á la Wall Street där samtliga uppgifter är beskrivna i turordning innan man knappt vet var kontoret ligger.

När vi ändå snackar Wall Street: jag måste säga att Wall Street Journal är en enorm tidning! Jag hann läsa knappt 20% när jag i förra veckan pendlade fram och tillbaks från Long Island. Jag rekommenderar den som aldrig köpt sig en upplaga att göra detta här, för analyserna är bättre än det som bjuds i nätupplagan.

Just nu är det ordspråket carpe diem som gäller. Mitt plan lyftar mot Sverige strax före klockan sex på söndag. Vi får se vad den sista veckan i mäktiga USA har att bjuda på!


Detta är den berömda julgranen vid Rockafeller Center som ni säkert har hört talas om.

Nu har jag varit så där dålig på att leverera igen, men då ska man veta att jag långt ifrån är någon bloggare. Anledningen till att jag lyckats leverera så pass många inlägg beror på att jag har velat berätta mer i detalj vad IIB är och på köpet lyckats nå ut till många vänner där hemma på ett helt annat sätt. Att jag hållit igång bloggen mer eller mindre hela vägen igenom är inte så illa pinkat!

Igår gick SEB:s årliga julfest av stapeln. En stor salong på Eventi Hotel hade hyrts där vi möttes upp för mingel, middag och dans. Kvällen var trevlig, och det var kul att prata annat än business med kollegorna. Idag var jag och kollade på El Classico på en bar fullsmockad med amerikaner utklädda till jultomten. Vi satt som klistrade framför en projektorskärm medan Santa Claus-folket dansade och krökade i bakgrunden under hög musik. En lite annorlunda El Classico alltså.


Baren som visade El Classico. Det var proppfullt med tomtar tidigare.


I kvarteret där baren låg svärmade det av folk utklädda till Santa Claus. Tror jag aldrig tidigare sett så många tomtar samtidigt.


Manhattan från förra helgen.

Eller? Måndagar brukar vara mina tröttaste dagar då jag alltid lyckas vända på dynget lite under helgen. Känns skönt att det bara är en måndag kvar (nästföljande landar jag i Sverige på (!)).

Idag har jag inget speciellt att skriva, så då kör vi en "dagens". Vad hände idag? Jo, försov mig lite grand och trampade in på jobbet först vid nio. Pillade lite med Excel under förmiddagen och lite med PowerPoint. Käkade lunch på Amish med det vanliga lunchsällskapet. Eftermiddagen var ganska slö - min supervisor kommer först imorgon då vi behöver reda ut lite saker. Drog en löp kring Jacqueline-reservoaren efter jobbet och käkade en lamb over rice från grillen - riktigt gott ska ni veta!

Blir mest ett utfyllnadsinlägg idag, men man kan inte alltid ligga på topp. ;)

Jag har haft en riktigt bra lördag. I morse ringde Arnoldo och bekräftade att han hämtat upp en liten mini-Fiat downtown, så vi började utforska Manhattan från ratten. Det är någonting vi har snackat om tidigare så det var kul att det äntligen blev av. Känslan att glida fram längs Park Avenue med Met Life-byggnaden i horisonten ångrar man inte, och likväl inte att bränna fram på en av snabblederna i Queens.
Hyrbilen kostade bara sju dollar i timmen så någon dyr historia var det inte direkt. Det kräver dock att man blir kortmedlem hos Hertz, men det är det värt.

Kom nyligen hem efter ytterligare en fullspäckad dag på jobbet. Idag var SEB:s VD Annika Falkengren på besök på kontoret och höll en briefing på drygt en timme om företagets position idag, dess framtidsutsikter, strategi, etc. Jag fick också skaka hand med henne så det är jag nöjd med!
Som grädde på moset meddelade kreditinstitutet Standard & Poor's under dagen att de höjer SEB:s Long Term Foreign/Local Issuer Credit Rating från A till A+, vilket är mycket goda nyheter för hela företaget. Mitt team kan i synnerhet dra nytta utav denna höjning för marknadsföringsändamål.

Imorgon är det den första december och i nuläget har jag endast tio arbetsdagar kvar på jobbet. Det är nu det känns som att man kommit in i teamet och kan börja bidra med egna initiativ och idéer. Imorgon ska jag jobba vidare med programvaran @Risk som är integrerad med Excel och fortsätta med en analys jag påbörjat, så just nu lär jag mig sådant som jag vet är väldigt allmännyttigt för mitt ämnesområde.

Ljuset i tunneln börjar, så att säga, synas. Om två veckor tackar jag för mig på jobbet och om två veckor och en dag är det dags för IIB Graduation Ceremony - den stora finalen. IIB:are, jobbkollegor, vänner och övriga representanter kommer vara på plats för att knyta ihop säcken.

Veckan hittills har för övrigt varit väldigt lugn. Jag har jobbat sent alla dagar och löptränat efteråt, så middagen har serverats tidigast klockan åtta. Just nu sitter jag och ser fram emot morgonkaffe...

Tog en sväng downtown till en av Tommy Hilfigers affärer i jakt på en vinterjacka. Redan i fredags var jag förbi där en sväng och spanade in sortimentet och hittade då jackan på bild nedan. Idag bestämde jag mig för att slå till. Grejen är att den knappast behövs just nu eftersom det är så varmt att jag kan klä mig i pikétröja och vårjacka, men i Sverige är det lite annorlunda.


Gillar den skarpt!

Sitter på Starbucks, dricker kaffe och bara softar. Starbucks är en oas om man vill surfa smärtfritt för en timme eller två och mycket trevligare att sitta på än Amsterdam Residence. Jag dricker enbart Caffee Americano, med undantag för en Frappuchino som jag bara var tvungen att pröva tidigare.

En av New York-myterna att det finns ett Starbucks i varje gatuhörn är kanske inte helt och hållet sann. Det finns sjukt många Starbucks på Manhattan och man behöver oftast inte gå i mer än fem minuter förrän man ser nästa. Kaffe, det är big business.

USA är ju som bekant ett land där konsumtions- och produktionskvoten är 70/30. Här finns det en helt annan konsumtion än i Sverige och det märker man ganska snabbt. Exempelvis är antalet kaffedrickare på stan många gånger fler än hemma i Sverige, samt antalet gatustånd, restauranger och dylikt. Eftersom konsumtion utgör en så pass stor del av USA-ekonomin blir följaktligen konkurrensen stor. Då gäller det att ha bra service så att folk får ett skäl att återvända. I Sverige är det inte alls ovanligt att man går in i en affär och inte på något sätt interagerar med personalen. Här borta finns det nästan alltid någon som frågar hur läget är. Amerikaner är kända för sin service och hur de försöker sälja in produkten hos kunden, och det har jag varit med om flera exempel på.
Igår när en vän skulle handla parfym på Macy's så presenterade sig försäljaren för hela sällskapet och försökte sälja in produkten inte bara hos han som skulle ha den, utan också oss andra. Efter köpet skakade han hand med respektive och hoppades att vi skulle återvända. Något liknande händer sällan i Sverige. Sammantaget: amerikaner kan service.

Först av allt: jag har inte försvunnit, även fast man nästan skulle kunna tro det efter att inte ha bloggat på nästan en vecka. Jag har varken haft motivation eller tid att leverera något hittills men det ska jag försöka ändra nu när jag bara har tre veckor kvar i New York (det vore synd att snubbla på mållinjen). Tre veckor! Nu börjar man verkligen känna att det här äventyret har ett slut, och det kommer komma abrupt. Samtidigt som saker rullar på snabbt och dagarna känns korta.

Den stora händelsen den här veckan stavas otvivelaktigt Thanksgiving, inget snack om saken. Det innebar för det första att jag endast tillbringade tre dagar på jobbet, så jag har varit ledig sedan i onsdags kväll. I torsdags såg jag och några vänner den årliga Macy's-paraden och drev efteråt runt på stan i väntan på den stora middagen som många av oss svenskar åtnjöt på Upper East. Det var en ganska traditionell middag med bl. a. kalkon och det smakade riktigt bra dessutom! Torsdagen är den stora helgdagen då fler butiker än vanligt har stängt. Men det varar inte särskilt länge. Fredagen, eller Black Friday som den kallas i USA, är en omåttligt stor konsumtionsdag då i princip en fjärdedel av hela USA är ute och shoppar. Vissa butiker erbjuder superdeals men mycket är också väldigt snålt prissänkt. Jag hittade t.ex. inga riktigt övertygande erbjudanden på kläder men försökte samtidigt inte mitt bästa. LED-apparater var tydligen snuskigt billiga i år men det var inte direkt aktuellt för undertecknad.

Idag har jag spanat in NY Public Library, käkat på KFC och strövat runt lite med min rumskamrat. Det blir nog en ganska händelsefattig lördagskväll nu eftersom jag känner av veckans tempo.


Ett smakprov på hur paraden manifesterade sig.


Inte utanför vilken skyskrapa som helst.

Idag kände jag att det var hög tid att se någonting annat än Manhattan. Jag tog färjan från Manhattans sydspets över till Staten Island på eftermiddagen. Färjturen tog drygt 20-25 minuter och var egentligen det som gjorde själva trippen. Det lilla jag såg av Staten Island när jag gick omkring var inte så mycket att se - slitna fasader och trötta gator. Då får jag dock tillägga att jag inte gjorde några efterforskningar så det finns troligtvis lite gott och blandat att hitta på där.

För övrigt så traskade jag även runt en hel del i Wall Streets trakter. Flera gator söderut finns nämligen en mysig bargata, och i området kan man dessutom finna ett café som heter Fika. Addera Occupy Wall Street-rörelsen, som haft en del fuffens för sig under veckan, så har man ett Financial District där det verkligen händer mer grejer än det brukar.


Såhär nära frihetsgudinnan kom jag med maximal inzoomning.


Från Wall Street till Wall Street.


Skaplig utsikt från färjan.


Occupy Wall Street-parken.

Idag har jag slutfört två miniprojekt jag har jobbat på den här veckan. Det kändes riktigt bra att lämna jobbet och känna att man har åstadkommit något som hela teamet kommer ha nytta av när jag tackar för mig. Det ena projektet var ett antal Excel-ark (surprise!) och det andra en Power Point-presentation, som jag tagit fram på eget initiativ, vilken ska användas i marknadsföringssyfte.

Ikväll har jag ännu ingen specifik plan, men det bör jag ha inom kort. Följande är ett foto som Jeff tog när han var på besök på kontoret tidigare i veckan. Tänkte att det kan vara kul att lägga upp det!


Tjuren - en finansikon.

År 2011 är ekonomins år utan tvekan. Det är inte så konstigt heller med tanke på hur ett flertal nationers ekonomiska tillstånd ser ut. Det alla skyller på här borta är EU-länderna, och det går i stort sett att hålla med dem. EMU-zonen har en allt annan än en ljus framtid i sikte och i dagsläget görs inte de förbättringar som måste göras. Först ut var Grekland, sedan Spanien, Portugal och Irland. För några veckor sedan hamnade Italien på kartan och nu börjar man diskutera Frankrikes statsskuld. Var ska detta tåg stanna? Vilket land står på tur?
Eftersom jag jobbar på en bank så befinner jag mig i bakgrunden av diskussioner som dessa dagligen. Min kollega brukar skoja och säga när jag frågar honom vad han ska göra under dagen: "Trying to survive this market". Jag frågade honom dessutom om han tyckte dagens marknad var mycket mer komplicerad än den för tio år sedan. Han svarade: "The market was much less complicated six months ago". Detta är situationen idag. Mitt team försöker göra vinst när världens stora index backar - men det är självklart ingen lätt uppgift.

Samtidigt har uppvärmningen inför nästa års presidentval i USA börjat. Det är ännu för tidigt att säga vilka som kommer stå emot varandra, men Rick Perry och Michelle Bachmann verkar åtminstone vara ute ur leken (Perry gjorde helt och hållet bort sig förra veckan när han inte lyckades nämna tre departement han ville ta bort). Nyheter av den här sorten, i kombination med alla nyheter om Wall Street, får lite av en annan dimension när man befinner sig mitt i händelsernas centrum. Det vore sjukt häftigt att vara på plats här nästa höst i samband med nästa presidentval. Om det är någon som läser detta och ska söka till IIB Fall 2012 så kan man se fram emot en uppsjö av spännande analyser på CNN, CNBC, etc på Super 8 Motel!

Jag är nästan hundra på att det här decenniet kommer bli nattsvart ur ekonomisk synpunkt i stora delar av världen. Västvärlden har vant sig vid positiv tillväxt och konsumerat över sina tillgångar, och nu får man sota för det. För oss svenskars del ska vi vara glada över att ha behållit kronan, men vi kommer helt klart påverkas av tillståndet i övriga världen. Jag tycker det inte finns någon anledning att inte bry sig om världsekonomin idag eftersom det troligtvis på något sätt kommer påverka en de kommande decennierna.

Här borta i USA är det snart dags för kongressens superkommitté att lägga fram sitt förslag på budgetnedskärningar för 1.2 biljoner dollar det kommande decenniet. Under hösten har nyheterna här i USA, med undantag för stormen Irene, mer eller mindre handlat om ekonomin. Occupy Wall Street, Obamas jobbpaket, volatiliteten på Wall Street, Eurokrisen (som givetvis kommer påverka USA), den växande klyftan mellan rika och fattiga, demokraterna och republikanernas oenighet rörande budgetnedskärningar - you name it. På SUNY New Paltz samlades vissa studenter en dag och protesterade mot att skolan höjt studieavgifterna på grund av att New Yorks delstatskassa mår allt annat än bra.
Varje dag när jag stiger upp ur tunnelbanan känner jag dock hur stort det är att bo i USA. När jag passerar gatustånd, taxibilar och alla slags fordon som går på olja så undrar jag vad som ska hända när oljan så småningom tryter. Om regeringar har problem med ekonomin idag, vad kommer hända när oljan når skyhöga prisnivåer? Vågar man tänka på det?
Nu skull jag kunna fortsätta diskutera USA:s energiproblem som jag nämnt lite innan, men det kan man säga mycket om. Som sagt: i världens ekonomiska huvudstad är det svårt att lämnas oberörd när man hör och ser på vad som händer i finansvärlden. Jobb ryker successivt på Wall Street, och på sätt och vis kan man också säga att jag jobbar på Wall Street - man syftar vanligtvis på själva finansindustrin. Det här är en tuff miljö. Medan Occupy Wall Street-protestanterna försöker behålla sin plats i Wall Streets kvarter så försöker dess anställda paradoxalt nog överleva i branschen.
I slutändan kommer vi förhoppningsvis ur detta mörker och då ansvarsfulla med en, kanske, helt ny och fräsch finansindustri. Det är i alla fall inga tvivel om att det är en spännande tid vi lever i.


Den här incidenten har väckt stor uppmärksamhet i USA.

Jag kom precis hem från en komediklubb på Upper East Side. Klubben hette Comic Strip och bjöd på över tio olika komiker, vardera med sin humor. Det var länge sedan jag, och garanterat resten av grabbarna också, skrattade såhär mycket. Vissa skämt var nästan på gränsen till brutala men överlag levererades mycket bra humor. Då vi gick efter tre timmar var det fortfarande inte slut och då gavs ingen paus heller. Det blev lite för mycket av det goda i sluttampen, men den första timmen var kolossalt bra. Ska ni till New York ska ni ägna en kväll här eller på någon annan lämplig komediklubb - ni kommer definitivt inte ångra er.

Gårdagens skridskoåkning var för övrigt rolig. Jag har säkert inte åkt skridskor på tio år men trots det gick det ganska bra. Detta har mer eller mindre också blivit en IIB-tradition - många tidigare kullar har gjort precis samma sak.


Bryant Park.