Fyra månader senare
Det var inte helt utan känslor som jag lämnade USA bakom mig i måndags.
Efter fyra månader i världens mäktigaste land känner jag mig nöjd. Jag känner att jag har hunnit med att uppleva en hel del av det jag velat se, ätit och druckit typiskt amerikanskt, fått en gnutta college-liv samt ett internship som var en riktigt guldtacka i Jeffs portfolio av tillgängliga internship. Det var självklart konstigt att komma tillbaka till Sverige när man bott i en storstadsregion som New York, men redan nu har jag hunnit landa mentalt. Efter ett tennispass i morse kände jag verkligen att jag var hemma. Att lyfta mitt gamla tennisracket innebär för mig att komma hem - jag växte upp med ett tennisracket i handen och det var min stora fritidshobby.
Att gå IIB-programmet under hösten är ganska mysigt. Det varma vädret blir successivt kallare och man kommer hem lagom till julen. Trots att man lämnar en del bakom sig i USA, så har man familj, vänner och julen (för mig också tennis, skolan m.m.) som väntar på en hemma. Personligen, som jag sade, känner jag mig nöjd md de gångna fyra månaderna. Eftersom man lever ganska annorlunda där borta så är det på många vis skönt att också komma hem till ett normalt liv.
Snart slår jag mig samman med goda vänner för en klassisk förfest, följt av en nationskväll. Detta har jag sett fram emot! I övrigt har jag återhämtat mig snabbt från flygturen över Atlanten. Jag däckade en timme hos en polare i måndags kväll men då låg jag back sjukt mycket med sömnen sedan flera nätter tillbaka.
Avslutningsvis vill jag tacka alla som har följt bloggen under hösten. Det har varit ett nöje att dela med mig av mina erfarenheter, upplevelser och observationer, samtidigt som jag eventuellt också inspirerat någon där ute att göra samma sak. Jag har sagt till Jeff att man är välkommen att kontakta mig för frågor mellan himmel och jord relaterade till IIB-programmet, eller vad som helst som anknyter till min vistelse i USA. Det är helt enkelt bara kul att hjälpa till.
Efter fyra månader i världens mäktigaste land känner jag mig nöjd. Jag känner att jag har hunnit med att uppleva en hel del av det jag velat se, ätit och druckit typiskt amerikanskt, fått en gnutta college-liv samt ett internship som var en riktigt guldtacka i Jeffs portfolio av tillgängliga internship. Det var självklart konstigt att komma tillbaka till Sverige när man bott i en storstadsregion som New York, men redan nu har jag hunnit landa mentalt. Efter ett tennispass i morse kände jag verkligen att jag var hemma. Att lyfta mitt gamla tennisracket innebär för mig att komma hem - jag växte upp med ett tennisracket i handen och det var min stora fritidshobby.
Att gå IIB-programmet under hösten är ganska mysigt. Det varma vädret blir successivt kallare och man kommer hem lagom till julen. Trots att man lämnar en del bakom sig i USA, så har man familj, vänner och julen (för mig också tennis, skolan m.m.) som väntar på en hemma. Personligen, som jag sade, känner jag mig nöjd md de gångna fyra månaderna. Eftersom man lever ganska annorlunda där borta så är det på många vis skönt att också komma hem till ett normalt liv.
Snart slår jag mig samman med goda vänner för en klassisk förfest, följt av en nationskväll. Detta har jag sett fram emot! I övrigt har jag återhämtat mig snabbt från flygturen över Atlanten. Jag däckade en timme hos en polare i måndags kväll men då låg jag back sjukt mycket med sömnen sedan flera nätter tillbaka.
Avslutningsvis vill jag tacka alla som har följt bloggen under hösten. Det har varit ett nöje att dela med mig av mina erfarenheter, upplevelser och observationer, samtidigt som jag eventuellt också inspirerat någon där ute att göra samma sak. Jag har sagt till Jeff att man är välkommen att kontakta mig för frågor mellan himmel och jord relaterade till IIB-programmet, eller vad som helst som anknyter till min vistelse i USA. Det är helt enkelt bara kul att hjälpa till.
Kommentarer
Trackback
